Träskhund
Sen sist har jag hunnit fylla ett år äldre (23 alltså), jobba en vecka till, och ha typ "avslutningsmiddag" med jobbet, vi var och åt kinamat på Waldorf, sen gick vi till Allstars och till slut blev det dans på färjan. Riktigt kul kväll! =D Känns lite tråkigt att fler och fler slutar! Men bara en vecka kvar för mig nu. :)
I helgen har jag, Pappa, Frida och Manne varit ute i stugan för att plocka blåbär och elda i kaminen och ha det mysigt. Vi fick inte ihop några groteska mängder bär, det känndes ganska utplockat, men en del i alla fall. I lördags var vi först uppe på "berget" och plockade, det var varmt och skönt men lite för varmt för Mannes smak. När vi kom till lite lägre och blötare/mossigare marker tänkte vi "åh, vad skönt för Manne med lite svalare mark". Allt var frid och fröjd tills vi hörde ett avlägset *plask, skvätt, plums, splash, squish* en bit in i skogen. Och ingen hund i sikte. åh. NEJ.
nej nej nej nej nej nej nej NEJ!
Jag såg för min inre syn hur den ljusa fluffiga pälsen förvandlades brunare och geggigare för varje plums. Tyvärr hade jag rätt.
Vi ropade, och efter ett tag kom en glad, avsvalkad, och nyfärgad hund springande. Nybadad från nos till svans, i sumpträsk. Härligt!
(Som en jämförelse):
Sen träffade vi på en annan hund i skogen, vars ägare först trodde att Manne var en björnunge. Det säger väl allt :P Senare fick Manne tvångsbada i älven för att få bort det värsta. Efter det kunde man bara ana en lätt grön-brun ton i pälsen.
Nåväl, värre saker kan hända och detta blev trots allt helgens största skratt!
I helgen har jag, Pappa, Frida och Manne varit ute i stugan för att plocka blåbär och elda i kaminen och ha det mysigt. Vi fick inte ihop några groteska mängder bär, det känndes ganska utplockat, men en del i alla fall. I lördags var vi först uppe på "berget" och plockade, det var varmt och skönt men lite för varmt för Mannes smak. När vi kom till lite lägre och blötare/mossigare marker tänkte vi "åh, vad skönt för Manne med lite svalare mark". Allt var frid och fröjd tills vi hörde ett avlägset *plask, skvätt, plums, splash, squish* en bit in i skogen. Och ingen hund i sikte. åh. NEJ.
nej nej nej nej nej nej nej NEJ!
Jag såg för min inre syn hur den ljusa fluffiga pälsen förvandlades brunare och geggigare för varje plums. Tyvärr hade jag rätt.
Vi ropade, och efter ett tag kom en glad, avsvalkad, och nyfärgad hund springande. Nybadad från nos till svans, i sumpträsk. Härligt!
(Som en jämförelse):
Sen träffade vi på en annan hund i skogen, vars ägare först trodde att Manne var en björnunge. Det säger väl allt :P Senare fick Manne tvångsbada i älven för att få bort det värsta. Efter det kunde man bara ana en lätt grön-brun ton i pälsen.
Nåväl, värre saker kan hända och detta blev trots allt helgens största skratt!
Kommentarer
Trackback