ElinG

Satt just i källaren och övade cello, treklanger, denna gång hade jag kommit till tonarten Fiss. Hade precis kommit till fiss dim ackordet, och så börjar telefonen ringa (kan ju tala om att den inte heller ringer i fiss) Jag tänker någon borde ju svara där uppe, för jag ids inte svara nu, eller den som ringer borde sluta ringa. Men ingen svarar, och det fortsätter ringa i all evighet, jag bestämmer mig för att inte ge upp min fissdim skala för den dumma telefonen. Jag blir varm och irriterad, stackeln glider, skalan låter falskt och gnissligt, telefonen ringer och vägrar sluta, och jag vägrar svara. Det lät så vackert. Jag säger bara... Gaaaah! Man kan ju bli tokig för mindre! Det slutade med att jag tog paus, drog ur telefonen (det var säkert mormor, som jag pratade med nyss men det har hon glömt) och avreagerade mig på datorn. Sådär, nu känns det bättre =)

Det är jättefint väder ute idag! Nu ska jag gå över till G-dur skala. Betydligt trevligare.