Mitt livs försovning

Nu ska jag berätta om något helt galet! Det skrämmer mig, men kan kanske kan roa er... :P

Igår råkade jag ta mitt livs längsta ofrivilliga sovmorgon! Jag gick och la mig i ganska bra tid, vid 12 ungefär. Jag ställde klockan på 7 för att kliva upp, se julkalendern, plugga kemi på förmiddagen, och sen åka till skolan efter lunch för matte hela eftermiddagen. I alla fall så vaknade jag, men något känndes konstigt. Såhär ljust ska det väl inte vara? Sökte efter mobilen, inte på sin plats. Har jag stängt av alarmet i sömnen och har telefonen liggandes bredvid mig? Nej.. men vad är klockan? Hittade min armbandsklocka och den visar ca kvart över 3. huh??? Är det natt? men det är ju ljust ute? VA, är det eftermiddag?! Har jag försovit mig 8 timmar? JA!
Helt galet!!

Efter en stunds total förvirring hittade jag mobilen, på golvet mellan sängen och skrivbordet, med batteriet lossnat! Batteriluckan och mitt mobilsmycke låg vid gardinen alldeles bredvid sängen. När jag fick igång telefonen igen var alarmet fortfarande på, vilket betyder att jag någon gång under natten måste ha kastat iväg mobilen (??) eller på något sätt lossat batteriet.. vette tusan hur jag burit mig åt! Jag brukar få kämpa med att öppna den där batteriluckan i vanliga fall. Hur tusan lyckades jag med det?? Ingen vet och inte heller jag! Scary! Från och med igår är jag rädd för mig själv!

Jag sov alltså drygt 15 timmar i sträck! What!! Helt sjukt. och jag är inte ens sjuk! Som ni kanske förstår blev min dag helt vrickad, man känner sig lite lurad. Fördelen är att jag blev riktigt utvilad :) Så nu orkar jag kanske plugga hela helgen! Men tänk ändå nu hade jag ju så tur att jag inte missade något "viktigt". Tänk om detta hade hänt när man hade något jätteviktigt på dagen, typ en tenta?

Jag försöker tänka att kanske var det nån mening med det trots allt? Något som ville att jag skulle stanna kvar i sängen hela dagen.. Annars kanske något hemskt hade hänt! Inte för att jag vet om jag tror på ödet direkt.. men det brukar kännas bra att tänka så :)

För att illustrera mitt extrema sovande bjuder jag härmed på en hemsk sov-dreggel bild som Linda tjuvfotade på mig nån gång. Varsågod!



Kommentarer
Postat av: Sara

Hahaha det kallar jag sovmorgon!!!! Aldrig sovit så länge! Du behövde verkligen sova ut, det är uppenbart...:P

Postat av: lacan

muhahahah! maybe someone put some zopiklon in your food. :D

2009-12-20 @ 08:02:30
Postat av: Hanna

Haha =D jaa där snackar vi sovmorgon... Sånt där är (tack och lov?) ett minne blott för mig, Guldus skulle ha varit framme med sin kalla nos redan på förmiddagen =P

2009-12-20 @ 12:36:42
URL: http://guldus.blogg.se/
Postat av: Frida

det var ödet belive me:)

2009-12-20 @ 15:32:28
URL: http://punkjibberhippie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback